På kärleksstigen

22.59
Jag har blivit snudd på träningsnarkoman känns det som. Det var i alla fall länge sen jag tränade så här många dagar i rad. Och i morgon ska jag hoppträna! Sist jag hoppade var på jullovet, det kommer bli helt underbart kul ju.
Förresten så drömde jag en väldigt sjuk dröm inatt. Fast den tänker jag inte berätta för någon. Nä! Så roligt ska vi inte ha det se...
Har fått reda på en hel hög med betyg den här veckan också. Inga störra överraskningar egentligen så G:na lyser med sin frånvaro ett tag till får jag hoppas.
På tal om rubriken så var vi ute och sprang i Strömsbergsskogen igår istället för träningen eftersom A-laget spelade match. Det blev en riktig nostalgitripp måste jag säga. Tänk vad mycket det har hänt i den skogen, för att inte tala om på kärleksstigen...
Nej, just där vet jag inte om det har hänt något, men Strömsbergsskogen, det är en blandad känsla av snedtramp i bäckar under hundpromenader och att vara vilse i en kohage. Nån gång gick vi ända från Öxnegården och hem. Det gör man inte på en halvtimma direkt. Ack ja, ack ja, vilka minnen, vilka minnen. (Jag har hört att när man börjar upprepa saker sådär så är det ett ålderstecken. Så tänk på det alla ni som säger "Hej, hej" eller "Tack, tack").

Nu avslutar vi med ett citat: (läses på en dialekt som mest liknar värmländska tror jag)
"Efter regn kommer solsken" - Roland Järverup
Och i morgon är det 1:a juni. Sommar?