Den som väntar på nåt gott, mister ofta hela stycket. (Mick Talbot?)
Associationen var i alla fall att det var tre veckor sen jag red sist och idag var det alltså dags igen. Även om det duggregnade lite smått och var äckligt fuktigt och varmt ute så finns det inget härligare, det gör verkligen inte det.
Nu är det ju så att min kamera har varit på Veteran-VM i bordtennis den här veckan så jag kunde ju inte ta några kort men jag ska försöka göra en beskrivning av ett tänkbart motiv. (Bilden här bredvid har jag alltså inte tagit sjävl nej).
Tänk er en mulen majdag, det duggregnar lite smått. En alldeles gyllenbrun, eller ja isabellfärgad för er som vet, häst med ljus man och svans trampar på alldeles utomordentligt i traven, helt ensam på en stor ridbana med lite små hinder uppsatta en bit bort. Ungefär så...
Jag kom att tänka på att jag faktiskt inte har gjort någon ordentlig presentation av mig själv än (om det nu mot förmodan skulle vara någon alls som läser detta), så det ska jag ta itu med i morgon för nu vill mamma ha "lugn och ro" här inne. Det var några nationella prov hon skulle rätta och det stör ju så mycket med tangentknattret...
Kan ni tänka er att en elev i årskurs 5 har skrivit en berättelse på två och en halv sida utan att varken ha använt punkt eller stor bokstav?! Jag säger då det, dagens ungdom!
Daa-geens vi-sa: Magnus Uggla - Mitt decennium
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar