Måndag

Varför är inte alla människor som Mark Levengood? Han har en ytterst djup tillfredsställelse med sig själv och har aldrig ens funderat på att ta sitt liv. Som Fredrik(eller Filip?) sa: "Du är en sån person som man skulle vilja ha på sin dödsbädd". Jag är beredd att hålla med honom.

Annars så är jag också ganska så nöjd med mitt liv i allmänhet. Ungefär halva dagen känner jag så och andra halvan känner jag mig ganska så vilsen faktiskt. Men det är väl vad de flesta 18-åringar gör antar jag. Efter studenten, vad ska det bli av mig då? Jag har ju kommit på lika många förslag som det finns dagar på året hittills. Så det blir helt enkelt till att försöka ta vara på varje dag man får.

Varför säger man aldrig till sina vänner hur mycket man älskar dem? Varför? Och ni ska veta att här räknas det knappt med ett gästboksinlägg på en internetcommunity alltså, jag menar, varför pratar man aldrig om sådant? Det har jag tänkt på. Men man kanske känner det ändå när man umgås? Fast jag tror att alla skulle må så mycket bättre av lite äkta uppskattning. Det skulle i alla fall jag och det är nog många som håller med mig?

Mer kärlek åt folket!

Love is a many splendored thing, love lifts us up where we belong, all you need is love!