Sommaren börjar ta form...

Nu börjar äntligen min sommarplanering att ta form lite mer.
Jobbar både lördag och söndag denna helg, sen ett par dagar i veckan efter och sen blir det BÅSTAD! Ska bli riktigt nice! Så himla glad att det blir av :) Träffa en massa goa vänner igen.
Sen så blir det jobb en vecka till och sen den 24 juli bär det av till Vedbände, äntligen!
Var ju en hel evighet (läs: 2 år faktiskt!) sen jag var där "på riktigt", alltså stannade mer än en dag! Ska vara där hela läger 5 och 6 ja och sen börjar skolan igen...

Idag var jag på Vissmålen och hälsade på på lägret där. Lantgårdsläger med Sävsjöbarnen. Var både tråkigt och roligt att komma dit. Tråkigt för att det är som det alltid varit, total oreda, men roligt att träffa Lisa, alla barnen och alla mina älsklingdjur.
Det är först nu en ganska så lång tid efter jag slutade rida Fredag som jag har insett hur speciell hon är. Det här låter ju kanske lite korkat men jag tror faktiskt att hon känner igen mig när jag kommer. Som idag kunde vi stå och kela i hagen flera minuter när hon annars inne i stallet skulle fara runt som en vilde bara någon rör henne framför bogbladen.
Det var 7 år sen hon kom till Vissmålen i augusti. Jag hoppas verkligen att hon får komma bort snart.
Och nu när jag redan är sentimental så börjar jag att sakna Lukas också. Sötaste, lurvigaste, snällaste Lukas. Han lärde mig mycket den lilla envisa ponnyn. Som ibland vägrade gå ifrån stallplanen och ibland kunde springa ifrån även Peters nordsvensk Zorro när vi galopperade ikapp. Kommer ihåg hur jag och Carro jagade honom i hagen i säkert en timme ibland utan några större resultat och när Peter kom så gick han bara rakt in och fångade honom...
När han rymde ur boxen en gång och Peter(!) fick jaga honom runt hela Åkarp!
När vi red ut, första sommaren jag hade honom, -99 måste det ha varit, och han bockade av mig i en glänta så jag bröt fingret, när han slängde av mig i en hög med brännässlor när jag red i grimma in från den gigantiska sommarhagen som gick ända från Järnvägsstallet till Åkarps Loge! Inte så konstigt att den stackars lilla Lukas fick fång och hade ont i hovarna. Men inte visste jag vad det berodde på. Det kan jag få lite skuldkänslor över idag. Vi förstod ju inte alls varför han jämt ville gå i vägkanten och inte mitt i vägen där det var hårt för hans stackars små hovar. Jag vet inte ens om han lever idag. Och inte vågar jag ringa Bengt för jag vet inte om jag skulle höra vad han säger i telefonen. Sorgligt men sant, jag har aldrig hört någon stamma mer.
Och Lamina... Inte konstigt att hon vägrade hoppa när hon gick med kotledsinflammation i flera månader. Usch. Men nog om detta.
Jag måste förresten ta tag i mitt liv och börja plugga körkortsteorin!! Säg åt mig någon!

Sen så måste jag också nämna att jag har fått en ny alldeles utomordentligt trevlig arbetskamrat istället för en viss datanörd. Ursäkta uttryckte men detta var datanördarnas stamfader eller nåt sånt. Råkade visst stanna kvar en hel timme efter att jag varit och handlat igår och gjorde min kära arbetskamrat sällskap. Man blir lite skadad av att sälja jordgubbar.

Men okej, lova mig nu att nästa gång ni som läser detta ser mig så säg åt mig att plugga teori! LOVA!